Ett inlägg som borde ha skrivits i går.
På morgonen spelade föräldrarna golf så jag och syrran besökte hotellets olika pooler, alla ockuperade av ökenfåglar. Vi bestämde oss för att den här var en av de bästa och njöt av att sola.
Väl på vägen igen åkte vi förbi det här mystiska föremålet, någon som vet vad det är eller vad det föreställer?
Efter några timmar ändrades landskapet från torr öken till röda berg och jag antar att ni förstår vart vi var på väg.
Nämligen The Grand Canyon. Gissa om vi sett fram emot utsikten.
Det går inte att genom foto få fram höjderna, färgerna och atmosfären högst uppe på det som förr varit ett stort hav. Något som måste ses i verkligheten.
Från vissa punkter kunde man se de toppar som en gång varit öar och där var det självklart många turister.
Solen sjönk allt mer och vi fick skynda oss för att hinna fram till solnedgången.
Svindel och åter svindel.
Tyvärr var det moln i skyn så någon perfekt solnedgång blev det väl inte, men utsikten var trots det magnifik och otroligt vacker. Vissa finner inget speciellt med Grand Canyon men att stå där är inget annat än mäktigt. På kvällen gick vi till den lokala affären, köpte chokladmjölk och somnade framför tvn.
Fridolin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar