You're Late!

Imorgon är det spexfoto för min del och jag är så peppad! Jag kommer att vara en karaktär från Alice i underlandet och resten kan ni nog lista ut själva.

Fridolin!

Mushaboom mushaboooom

Exakt så här känner jag mig i dag. Fastän jag fruktar att benet ska gå av (nej nu överdriver jag, oroa er inte).

Fridolin!

PrOPAGANDA

Lördag morgon var festivalens höjdpunkt för då spelade Urban Cone!

Vi pratade om hur sjukt snygga alla bandmedlemmar visade sig vara...

...Och jag och Hanna planerade hur vi skulle tillverka våra egna kott-halsband.

Jag var så stolt att jag nästan dog lite över den här autografen!

Som jag fick av den här killen! Skriven med mitt läppstift! På en servett!

Sångarens hår är bara för härligt. Det är bara en pytteliten del som syns på bilden.

Gitarristen.

Jag är ganska säker på att allas favoritlåt är Urpan photography.

Ungefär fem minuter innan UC slutade spela sprang vi iväg till stora scenen där Those dancing days väntade.

Första och senaste gången jag såg dem var när dem var förband till Robyn. Och dem ägde!

Trumisen trummade i all världens fart och gitarristen som vanligtvis var så go och mysig var mycket råare på scen.

Sångerskan hade tagit med sig sin tamburin och sjöng lika bra som vanligt.

Och den här sköna tjejen dansade lika glatt som vanligt!

När en okänd artist spelade (???) och vi satt med varsin tallrik kladdiga nachos i knät såg vi plötsligt hur två av bandmedlemmarna gick förbi och strax efter att vi vinkat händerna av oss sprang vi fram och bad om ett foto. Dem var så gulliga att man nästan ville rodna lite. Lyckliga jag med en dr pepper i handen.

Lite senare visades konstsim.

Dem var väldigt duktiga på att simma, dyka och vifta med benen.

Delorean.

Den här killens dans gjorde honom snabbt svettig.

Säkert, jag träffade henne på frukosten i Göteborg!

Junip.

Mina flickor. Så fina haha!

Hannas knä som vi sminkade när vi blivit uttråkade. Charmigt.

MidLake. Vi stod längst fram så att vi kunde vara närmast Lykke li när hon väl körde igång.

Vi fick vänta i nästan en timma men det var det värt. Vi träffade två super trevliga tjejer som vi pratade med tills dess att publikens jubel blev öronbedövade.

Jag säger bara en sak och det är att lykke li är underskattad tills dess att man ser henne live.

Med låtar som Little bit och I follow rivers fick hon publiken att dansa brallorna av sig.

Ibland använde hon sig utav ett skumt men coolt instrument.

Och en sån här.

Lykke li spelade allt för kort, jag hade velat se henne i mist två timmar till, men när hon slutade sjunga nådde festivalen sitt slut och jag kommer bara att ha goda minnen därifrån!

Fridolin!

Pop-popaganda!

Med hög förväntan och fjärilar i magen begav sig jag, Andrea och Hanna en tidig fredags eftermiddag till baksidan av eriksdalsbadet där festivalen popaganda hölls! Vi möttes av ett gäng väntande fans men inte så mycket mer.

Det vill säga tills bandet My and my army klev fram och allt folk rusade från den lilla scenen till den stora scenen.

Vi tycket att den här killen såg ut som en snyggare version av Alan från the hangover.

Tack.

Och adjö.

Det är varmt så glöm nu inte att dricka mycket. Öl.

Utsikt från läktaren.

Oh! Urban cone! Som vi stalkade dem här stackars snygga killarna under hela helgen hehe.

Samling. Minns tyvärr inte så mycket från dem men det var säkert fin musik!

Glittrande paljetter och svart sammet, Saint Etienne. Jag skulle beskriva det som lite skön disco.

Cults! Jag blev imponerad av musikernas övernaturligt långa hår.

Och den här killens alla band. Han måste ha jobbat som vakt på många festivaler.

Som sagt, långt hår.

Jag och Andrea, Hej, hej.

Här har vi Henrik Berggren, jag tyckte att hans låtar var ganska så identiska men live är ju en helt annan sak.

Efter att ha dansat tills fötterna brände var det skönt att kunna kyla dem i poolen igen. På den här bilden började solen att gå ner.

När magen ropade efter mat och energi var ett munkstånd precis vad man behövde. Jag valde knäck som vanligt, yum!

Om det är något band man absolut vill se live så är det Is tropical. Maskerna och trummorna tillsammans blev mer än mäktigt.

Söta Elsa Bilgren! Jag kände igen henne direkt med sitt röda hår och sin fina, blåa klänning.

När solen försvann och mörkret kom spelade The go! team. Lika energifylld musik och glada toner får man leta efter. Den ena sångerskan dansade oavbrutet och det var som om bandet körde hela havet stormar med alla instrumenten.

Serenades. Haha om Hanna skrek när hon såg Markus med sin snygga hatt!

Vi gick en bit tidigare från Markus (mot vår vilja) för att få bra platser vid Arcade fire men det var redan försent. Vi var inte dem enda som ville se bandet och stå längst fram, något som annars brukade vara så lätt på popaganda. Så vi lämnade området lite tidigare och njöt av den varma natten istället.

Fridolin!