Systern min fyller 19 och jag ser The Ark för första och sista gången.

I fredags fyllde min söta syster Hanna år och det firade vi med tårta, äppelpaj-te och sång!

Det här spännande paketet fick hon av mig som morgon present.

Det var kaffekarameller! Hanna älskar kaffe så jag tyckte att det passade bara bra. Annars fick hon biljetter till svansjön och en ny systemkamera, avundsjuka!

Finns det något godare än prinsesstårta?

På kvällen skulle syrran ut och fira med sina vänner så då tog jag tillfället i akt och gick på The Ark med Hanna s. Under de tre timmarna vi väntade näst längst fram vid sidan om scenen åt vi mängder med snabbmat och choklad, lyssnade på lite förmusik, spelade kort, pratade och läste.

Pepp!

Ännu mer pepp!!!

Bättre liveband får man nästan leta efter! Han sjöng så rysligt bra att man fick gåshud!

Och han höll så fina tal att man kunde höra hur folk grät längst bak i publiken. Jag var själv nära på att storsnyfta mer än en gång...

Flera klädbyten blev det och bland skinnbyxor och änglavingar fanns även det här prima plagget.

I slutet av konserten, efter att dem spelat alla dem bästa låtarna så kom pappersregnet.

Och åh vad sorgligt det var.

När det var dags att buga och tacka publiken för att dem fyllt gröna lund till bristningsgränsen överöstes The Ark av applåder och skrik.

Jag tror på allvar att det var deras sista konsert även om jag önskar, önskar, önskar att det inte är sant. Jag har följt bandet enda sen dess att jag var liten och även om jag inte har lyssnat på dem på ett bra tag så gör det ont att dem ska sluta för gott. Men som dem sa, nu är det vi fans som tar över.

Nu är det vi som är The Ark.

Fridolin!